Fråga 1

Hållbarhet – Detta är ett begrepp som vi ofta använder. Tyvärr har den, enligt mig, en relativt diffus betydelse. Innan jag började att skriva denna text så tog jag mig friheten att observera vad som fanns på mitt skrivbord. Jag insåg att jag kunde finna hur mycket som helst. På något sätt fick jag känslan av att allt idag är hållbart. Man kan knappast gå på toaletten utan att säga att jag gjorde ett “hållbart besök på toaletten“.

Allt vi gör skall vara hållbart, det är ett fenomen som går genom allting. Om man blickar tillbaka i tiden så skulle allt vara “partnerskap”. Går vi ännu längre tillbaka så skulle man ha “helhetsbilden”. Det var kommunförbundets stora grej på 70-talet; “helhetsperspektivet”.

Som studerande så blir man ganska skeptiskt när ett sådant nytt fenomen etablerar sig. Jag har i denna text, som utvecklat svar till fråga 1, tänkt göra en djupdykning i begreppet “hållbarhet” och ska börja med att visa något som du aldrig har sett tidigare:

 

Detta är en utmärkt gestaltning av vad “hållbarhet” egentligen är. Den består utav tre styckena cirklar, alla lika stora. Den översta handlar om ekonomi, den högra om ekonomi och den vänstra om sociala förhållanden. Är inte denna gestaltning lysande? Denna bild, som du aldrig har sett tidigare, säger följande.

“Om vi enbart tar hänsyn till miljön så blir det inte hållbart. Lika väl om vi bara tar hänsyn till sociala förhållanden eller ekonomiska; utan hållbarhet uppnås när vi kommer till origo!”

Är inte detta bra? Hela samhällsutvecklingen kan reduceras ner till ett ända projekt, en teknikalitet, där målet är att röra oss in mot mittpunkten där cirklarna överlappar varandra….

Jag ber härmed om ursäkt för min sarkasm, då jag antar att du har sett detta venndiagram tidigare och blivit lika frustrerade över dess betydelse. Vid första anblick kan man anse att denna gestaltning kan anses som lysande. När man väl börjar studera det hela blir man allt mer bekymrad och mindre imponerad. Det som jag anser är bekymret med denna bild är att allt bygger på förutsättningen att man finner mittpunkten; själva origo. Problemet är att mittpunkten inte alltid existerar, så illa är det.

Nu kanske du undrar; “Finns det ingen hållbarhet?”
Jo det gör det, och jag ska försöka diskutera mig fram till hur vi kan se på hållbarhet ur ett annat perspektiv. Först ska jag visa på det ofruktbara i att tro på att hållbarhet är något vi kan åstadkomma enbart genom god vilja och god professionell kunskap. För att ta ett verkligt exempel flyttar jag fokus till Rosengård, en stadsdel i Malmö som är rikskänd för att vara ett socialt problemområde.

Kommunen har varit hemskt tydlig med detta och har bestämt sig för att ta nya grepp. Istället för att enbart jobba med individåtgärder och allmän upprustning av bostäder har man funderat på hur man kan göra Rosengård till en integrerad och attraktiv stadsdel i Malmö. Man försöker alltså höja statusen på statsdelen och målet är att skapa samma kvalitéer som andra “kända” och “populära” stadsdelar i Svea rike. Analyserar man detta så kommer man snabbt fram till ståndpunkten, “Vad är det egentligen som utmärker den attraktiva staden?”

Svaret på den frågan är en stad där det byggs hela tiden; en stad som är attraktiv utvecklas hela tiden. Nya saker tillkommer, vissa saker försvinner, det byggs och vi ändrar funktioner. Hela dynamiken i en stadsdel ligger i förändring. Då frågar vi oss själva, “Vad har hänt med Rosengård sedan områdets byggdes?”. Vi finner att det inte har hänt någonting!

En viss överdrift kanske, men i princip har ingenting hänt, rent fysiskt, med stadsdelen. Vidare dominerar stadsdelen av en ända sak; det finns ett litet centrum, men övrigt är det enbart bostäder som är uppförda på ett ganska likformigt och storskaligt sätt. Det man då säger i Rosengård, när man jobbar med detta, är att man (naturligtvis) måste börja bygga!

Problemet är att följande konflikt upp: Man har lyckas förena två saker, det sociala och det ekonomin, men då kommer bekymret med miljön. De planer som man har presenterat för att bygga om Rosengård så dyker det upp starka röster som säger, “Det där är inte ekologiskt hållbart”.

Naturligtvis har vi ett problem. Jag tror dock inte att detta dilemma är olösligt, men det är ett tydligt exempel på hur två utav dessa dimensioner kommer i stark konflikt med den tredje.

Jag har ett annat exempel som jag även anser vara ganska tydligt. Det handlar om hur en dimension i sig kan vara konfliktfylld, i detta fall miljöaspekten. Jag tänkte använda mig utav Botniabanan, vilket är en ny järnväg mellan Örnsköldsvik och Umeå. Den har uppenbara ekonomiska vinster, den bidrar bl.a. till regionförstoring samt en större och förstärkt arbetsmarknad. Den bidrar även till stora sociala värden då den ökar människors möjlighet till social integration, att träffa andra, besök kulturaktiviteter etc.

“Oemotsägligt stora ekonomiska och sociala vinster, men miljön då?”

Nästan all diskussion i fallet Botniabanan har handlat om en ända sak nämligen banans passage genom Umeå deltat där det fanns ett antal häckningsplatser för fåglar. Med all rätt fanns det ornitologer som sa; “stop och belägg”. Detta innebar att det blev ett absolut stopp i processen vilket resulterade till att den förlängdes med drygt ett år. En dryg miljard kronor är en ganska gängse uppfattning av vad detta uppehåll kostade. Naturligtvis är den första frågan som bör besvaras; “Är dessa häckande fåglarna värda så mycket; givet att man har andra intressen, både ekonomiskt och socialt?”.

Om man enbart fokuserar på miljön blir det komplicerat. Självklart förstår jag, likväl många andra, problematiken med häckande fåglar i Umeåälvens deltat. Men när jag tittar på detta utifrån så ser jag även en annan miljöaspekt som är hemskt viktig. I praktiken går det inte att ta sig mellan Örnsköldsvik och Umeå utan att färdas på E4:an med bil, det har nämligen varit det ända alternativet innan järnvägen. Det som har varit järnvägens stora miljöpåverkan har inte varit fåglarnas häckningsplats utan hemskt mycket resandeströmmar på E4:an. Lastbilstransport, godtransporter och persontransporter kan numera flyttas över till järnvägen.

Jag började med att raljera över det klassiska venndiagrammet utan att jag egentligen ville det. Dock tycker jag att det är bra att inleda denna diskussion genom att provocera. Folk blir alltid upprörda när man raljerar över deras “heliga bild”. Jag vill naturligtvis inte göra folk upprörda, utan jag vill att folk ska inse hur jag ser på saker och ting.

Det jag tycker man måste ha med sig i bagaget är att den här bilden inte är så okomplicerad; vi ska naturligtvis söka oss mot origo, men långt ifrån alltid kan vi hitta den och då tvingas vi att göra avvägningar. Mitt problem är att vi alldeles för lättvindigt använder oss utav begreppet “hållbarhet” som retorik. Vi kan inte inleda en rapport, utredning eller en strategi med att presentera ett venndiagram och hävda att det är ett hållbart förslag. Med andra ord så måste vi problematisera oss och fundera över dessa saker. Jag tycker att det är kul, men även lite elakt, att ifrågasätta vad folk egentligen anser med ordet “hållbarhet”.

Då kommer ett litet roligt självtest som man kan göra, om man så önskar. Börja med att själv svara på frågan. “Vad är social hållbarhet?”. Det roliga med detta självtest är de svar man får från vänner, kollegor eller andra inom samhällsbyggnads branschen. Svaren varierar från; “Det är social integration!” medan andra säger, med lika stor självklarhet, “Det är allas rätt till delaktighet!”. Ytterligare några andra säger att det är när staden har liv och erbjuder sociala mötesplatser. Så vad är det egentligen, social hållbarhet”?

Jag tänker inte besvara den frågan här och nu; utan jag hoppas du förstår vad jag försöker förmedla. Beroende på vilken definition man har så får man helt olika slutresultat när man arbetar med samma frågor. Det viktiga är alltså att man preciserar begreppet.

En annan fråga man kan ställa sig själv är följande; “Är alla tre dimensionerna lika viktiga?”.
Jag rör mig i sammanhang där folk anser att alla tre dimensioner måste förenas. Jag möter likväl individer som påstår som hävdar att ekonomin är det grundläggande faktorn i samhällsbyggnad, då man inte kan åstadkomma något om inte ekonomin finns med. Dessutom finns det individer som påstår att miljön besitter ett sådant fundamentalt värde så det är där vi måste ha vår utgångspunkt.

Slutligen kommer alltid frågan om man kan kompensera. Exempelvis så är Norr Djurgårdsstaden “jättefint” på alla sätt och vis; men vem (som inte är extremt välavlönad) har råd att bo där? Det är en “liten” social komplikation i min mening. Är det då möjligt att man kan göra avvägningar för att behålla stadsdelen

Avslutningsvis så anser jag att det finns tre utgångspunkter när man diskuterar “hållbarhet”. Först och främst anser jag att vi bör frigöra oss från alla slags mentala låsningar. För ofta kommer man in i sammanhang där man möter personer som har andra perspektiv. Jag tror att stämningskriget leder sällan framåt. Det finns en stor poäng att börja ett utvecklingsarbete genom att fundera över vad de aspekter som står på spel egentligen innebär. Jag är dock inte så naiv att jag tror att detta löser allt; så enkel är inte världen.

Men att lyssna på andras perspektiv och förstå att den här personen, som kan hävda något med stor emfas, är något som man måste ta med sig. Det faktum att vi ser varandras perspektiv och tydliggör dem är en lärningsprocess som för oss framåt.

Det andra är att välja vad vi håller på med. Det finns två sätt att fundera över samhällsutveckling i Sverige och dessa är så tydliga eftersom de kommer i konflikt med varandra. Det första är PBL som är en uttalad lag som handlar om att hitta kompromisser. PBL säger egentligen att det finns massvis av olika intressen och målet är att hitta en väg framåt där vi försöker ta in olika aspekter.

Det andra är naturligtvis miljöbalken. Det är skildrar exempel på vad som får och icke får göras. Den innehåller kvalitetsnormer som inte är förhandlingsbara. Jag tror nämligen att detta är något som vi måste börja tänka på när vi jobbar med planering och stadsutveckling; återigen, “Vad är det för perspektiv vi har?”.

Jag har ett exempel på detta för att problematisera det hela. Det är ett bostadsprojekt som är aktuellt i Stockholm vid namn kvarteret Plankan. Detta ligger vid Hornstull, vilket är en attraktiv del av staden, och där vill Svenska Bostäder bygga bostäder. När man väl har kommit ganska långt in i projektet så avbryts plötsligt detta av miljödomstolen som hävdar att det existerar höga bullernivåer, som orsakas av Brommas flygplats. Utan att hävda om detta är rätt eller fel så tycker jag att det är intressant att ställa principfrågan, “Är det så att en norm, som naturligtvis är tillskapad med den bästa välvilja för att skapa bra livsmiljöer, ska stoppa ett projekt där andra individer ser andra värden?”

Att bo på södermalm, att ha de sociala och ekonomiska kvalitéerna, den täthet som finns, den tillgång på saker som finns möjligtvis kompenserar möjligtvis kompenserar för bullret när flygplanen flyger in. Jag tänker inte ge ett konkret svar på frågan men jag tycker att det hela måste problematiseras på detta sätt (Jag bor nämligen själv på Södermalm och ser inga problem med Brommas flygplats).

Jag kan till och med vara lite kreativ och bidra med ett eget förslag som kan lösa denna problematik. Jag hävdar att Stockholm borde ha en strategi och tömma hela Södermalm på människor. Av den ytan skulle man sedan kunna bygga en jättestor park och namnge den “Södermalms parken”.

Nu raljera jag till stor överdrift, dels för att det är kul men främst för att du ska förstå problematiken. Det jag säger är att folk måste, om de vill vara duktiga samhällsbyggare, problematisera och våga utmana dessa perspektiv.

Den tredje och sista utgångspunken med “hållbarhet” är att jobba i tidiga skeden. Alldeles för ofta tror jag att vi kliver in försent och börjar diskutera “hållbarhet”. Jag tror lösningen är att instället introducera dessa viktiga frågor tidigt i processen. Poängen är att “kreativitetens moder” är utmaningen. (Kreativitet är också ett sådant modeord för dagen; tänk kreativt och nytt).Planeringsprocessen kan vara en kreativ process om vi bejakar lärandet i processen, förstår och introducerar nya perspektiv. Genom att göra allt detta i tidiga skeden har vi alltså möjlighet att skapa välstrukturerade processer för att åstadkomma värdeskapande lösningar (BIM är ett oerhört bra verktyg om man vill uppnå detta).

I ett nötskal, tro inte att man kan förena dessa tre hållbarhetsaspekter. Det man kan göra är att åstadkomma lösningar där man istället gör avvägningar mellan dem!

// André Wisén – CSAMH13